Flockdjur

Jag har aldrig sett mig själv som ett utpräglat flockdjur. Självklart har jag alltid behövt och uppskattat andra människor men häng i gäng och att konstant ha andra omkring har aldrig riktigt varit min stora grej. Tvärtom har jag alltid haft ett stort behov av ensamhet. Eller självhet snarare, ensam vill ingen vara. Allafall, dom här åren i Stockholm när jag har delat boende med andra ungefär lika mycket som jag har bott själv måste ha gjort något med mig för idag när roomie äntligen kommer hem efter några veckor borta är jag så glad att jag hade viftat på svansen om jag hade haft någon och när den semesterfirande kollegan ringer kurrar jag pratsjukt i telefonen i tjugo minuter om ingenting. Stockholm är fullt av folk men sånär som tomt på mitt folk. Nästan alla är på vift runtom i landet och påminn mig för fan om att ta en riktig julisemester nästa år. Jag vill också vara på vift.