En rakt igenom deprimerande förmiddag

Mannen före mig i rulltrappan upp från tuben snavar och faller huvudstupa, fastnar liksom på tvären innan någon slår på nödbromsen och vad är grejen med att att det här händer så ofta, att folk trillar och slår sig mitt framför mina fötter? Någon ringer ambulans för han ser helt utslagen ut, sekunderna senare sitter han upp och jag ser på en gång att han är en av dom som dricker för att han måste, inte för att det är gott. Huvudet har nog klarat sig bra ändå men jag hittar en skrynklig servett till handen som blöder och han tittar på mig och säger att jag är snäll och cancern tog hans dotter, förstår jag? Jag säger oj och hur gick det med huvudet du och ambulansfolket kommer och jag går vidare. Två timmar senare står jag på Systembolaget Folkungagatan med uppdrag: "Två BiB rött!" och en kvinna sitter mellan två bilar och kissar med byxorna vid anklarna utanför fönstret då jag betalar. Tidsklipp: nu och jag sätter mig på en ledig bänk i gamla stan och väntar på mitt lunchsällskap och, naturligtvis tar det inte många sekunder innan någon sätter sig bredvid pyyys öppnar silvrig burk med STARKÖL i tryckbokstäver och jag vill resa mig men hatar det där demonstrativa som blir i gesten så jag sitter kvar och knattrarknattrar på iphonen och åh, har jag sagt att jag är bakfull?