fredag 29 november 2013

Sveriges sämsta karaktär

Helt slut i mjukbrallan och inställd på en kväll framför idol ena minuten, på väg ut genom dörren med blött hår och lite hastigt påmålat läppstift nästa. Man kan ju inte säga att jag är svårövertalad ändå, det kan man inte. 

Aptiten

Har inte hunnit/kunnat träna på hela veckan pga kök/jobb/pajj rygg och om jag var insulinkänslig innan är det inget mot vad jag har blivit senaste månaden. Helt omättlig när jag tränar, på riktigt, som ett svart hål i magen bara. Nu kan jag knappt förmå mig att få ner nåt. Åt lunch på Bonbon Deli idag och deras Sticky Chili Bun kan eventuellt vara bland det bästa Stockholm kan skaka fram för en hunka på lunchen. Så gott. Och nu, sex timmar senare, fortfarande så mätt att jag inte orkar tänka på middag. Vilken i och för sig bara är bra eftersom mitt kök fortfarande är långt ifrån funktionsdugligt även om det börjar ta form. Hoppas på att allt ska vara klart om runt två veckor. Provbor hemma lite nu men det kan bli flytt på söndag igen, så stört less på all take away som finns att jag nog behöver bo i närheten av en spis när det blir vardag igen.

torsdag 28 november 2013

Fluff

Jag vaknade skarpkantad idag. Vaknar man skarpkantad kan man slå sig i backen på att man kommer skava sig på allt man stöter på. Men nu, när kompis, vin och mat har slipat av det värsta och jag bestämde mig för att spendera första natten på närmare en vecka hemma och står här och tittar. Vänder mig om och tittar igen. Stryker lite över nylutade brädor som fortfarande doftar skog, flyttar lite på en lampa, sparkar undan lite täckpapp och sätter mig på en pall och tittar igen. Då är det mest fluffigt. Det blir bra det här.



Mama said knock you out

Hur glad jag är över att jag tog ledigt från allt som har med nåt annat än en kompis, sushi och vin att göra ikväll? 

Oerhört. 

Allt som kan slipa ner dom skarpa kanterna av idag är välkommet. Att jag ens lyssnar på gammal LL Cool J är ett tecken så gott som något att det är hög tid att koppla bort saker lite.

onsdag 27 november 2013

Att ta sin tid, elda, stampa på den och kasta den i sjön

Frustrationen jag känner över att stå som nån form av ointresserant pausfågel på ett event riktat till folk som gillar aktier ikväll istället för att a) gå hem och luta mina nylagda bänkskivor och b) vårda mitt ryggskott. Hur man nu gör det.

tisdag 26 november 2013

Dagen i positiv och negativ punktform

- vad jag igår trodde var lite överansträngd rygg pga starka marklyft är nu mycket överansträngd rygg pga hybris i marklyft under gårdagen. Kan inte utan spexiga mormorsmanövrar sätta mig/resa mig och lyfta upp saker från golvet utan att vika ihop hela mig på ett väldigt klumpigt vis. Helt låst i svanken. Obehagligt och rätt smärtsamt.
- har rört ihop dagen imorgon till en nivå som kommer kräva antingen tur eller kloning för att gå ihop. Hoppas på det förra.



+ Mitt kök är nästan ett kök nu! Iaf om man bortser från tex funktionen att kunna laga mat i det. Men det har golv och väggar och el och så vitt jag kunde se inte alltför många oräta linjer. Mycket stort framsteg sen sist jag såg det. Igår.
+ Man kan gå på flera ställen i lägenheten utan att snubbla på saker!
+ Jag är värsta bästisen med hantverkarna igen! Om dom fortfarande hatar mig efter fredagens demonstration av dåligt humör då döljer dom det väl.
 + Morgonen gick ihop trots allt och tack vare lite hjälp. Fint det.

Fler plus än minus ändå. Win.

måndag 25 november 2013

07.01, måndag morgon

Det där med att kliva upp supertidigt pga fattar inte hur dagen ska gå ihop och sen inse i ytterdörren att kontorsnycklarna ligger i en inplastad garderob på andra sidan stan, andra sidan kontoret och allt jag behöver för att kunna reda ut det här är innanför den låsta kontorsdörren?

Det hände ganska precis samtidigt som en titt i kalendern avslöjar att jag inte heller kommer hinna träna för det var visst ännu ett långdraget och intensivt tråkigt styrelsemöte i bostadsrättsföreningen ikväll. Toppen. Verkligen.

söndag 24 november 2013

Ljuset i tunneln

Jag var förbi lägenheten en snabbis idag och gud vad dom jobbar ändå? Sen jag flydde igår har dom slutinstallerat all el, gjutit golvgrunden och hunnit få på plankgolvet. Imorgon monteras alls stommar och det betyder NO MORE KAOS MED ALLT GOLV ALLA VITVAROR ALLA KARTONGER I SOV/VARDAGSRUM. Sån episk förbättring av livskvalitet nu så ni anar inte. Har aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter att städa. Håller mig nog dock borta ett par nätter till. Kroppen är så trött på skräp-take away att den förtjänar att få bo någonstans där jag kan laga mat.

lördag 23 november 2013

Åh gud

Det är ju alltid kul att vara bjuden på fest. Men man kanske ska tänka på det där att man är bjuden på fest med tema "sprit" redan dan innan. Så man inte kolkar i sig litervis med vin alltså. Det hade varit smart faktiskt. 

Man kan nog säga att det där med aldrig mer än en vilodag i taget från träningen tog en paus nu.

Flykten

Kom hem igen i förmiddags efter att mycket riktigt ha skrattat och vinat mig själv snäll igen. Snäll och dödsbakis. Var hemma kanske en kvart innan jag slutligen gav vika för tanken åt att leva lite mer som en människa och lite mindre som man gör där just nu, packade en väska och drog. 

Och vilken grej, i den här lägenheten kan man GÅ PÅ golvet? Man diskar inte i handfatet och behöver heller inte koka vatten i en vattenkokare på hallgolvet. Garderoberna är inte inplastade och hur noga jag än tittar kan jag inte se att det står två kylskåp, en diskmaskin, köksskåp, spis och ugn någonstans i hela vardagsrummet. Vet ni vad mer, det finns VÄRME i elementen. Vem kunde ana? 

Plus, mysigt att vara lite låtsassambo några dagar. Saknar Katten som även han är utplacerad från byggarbetsplatsen jag kallar hem.

fredag 22 november 2013

Utcheck

Å andra sidan fick jag en kul middagsinbjudan till sent ikväll och ska alldeles strax dricka lite champagne på arbetstid. Jag tänker dessutom under inga omständigheter sova här bara för att bli väckt av golvläggare klockan sju imorgon. Jag tänker sova i renoveringsfri zon, dricka jättemycket vin och förhoppningsvis få garva lite och bli snäll igen.

Dagispedagogik

Har nu i tur och ordning surnat till rejält och inte brytt mig om att dölja det för överste hantverkarboss, helt separat fastighetsskötare med bifogad rörmokare och en stackars tjej på Ikeas kundtjänst och ba *poff* så var det som var så jäkla besvärligt så länge jag var mild och vän inte så himla svårt längre. I teorin i alla fall. Och jag blir bara så himla trött på det, vore det inte väldigt mycket behagligare för alla inblandade om man bara fixade saker utan sura miner? 

Och som vanligt är tyvärr rök lika med eld

Alltså hatet som strömmade mot mig från  hantverkarna imorse? Blir så trött. Jag har noll intresse av att vara den griniga millimeterhäxan här, tvärtom. Hade jag velat blivit både grinig och haft ett snett kök hade det varit mycket billigare att kakla själv tillsammans med nån lika okunnig kompis och en youtube-tutorial. Jag skulle kunna packa en väska och flytta hemifrån tills allt är klart men jag törs inte när jag varje kväll upptäcker att något är fel trots ritningar, markeringar och fysiska pekningar. Tror inte hatet hade blivit mindre om jag hade hittat allt snett när köket redan var klart och dom hade fått riva dubbelt så mycket? 

Jag bara hatar att säga det här pga gillar inte att få fördomar bekräftade men..hantverkare? 

torsdag 21 november 2013

Fokusskifte

Bra grej annars med att flera mer eller mindre rimliga skäl till frustration tydligen är ett gyllene tillfälle att ta ut allt på kroppen. Eller, det var bra tills jag tror att jag sträckte vaden idag men innan dess insåg jag precis att jag har gymmat, spinnat eller joggat fjorton av de senaste arton dagarna. Det förklarar också varför jag har varit helt sjukt hungrig i en vecka. Spelar ingen roll vad jag stoppar i mig, hungrig en timme senare ändå. Ändå rätt bra jobbat för nån som har en lång och gedigen träning i att undvika att träna. Slog personligt rekord i knäböj idag med mer än halva min egen kroppsvikt på stången. Jag står alltså på fullaste allvar och lyfter stänger bland biffarna i en Hornstullsk källare utan att det ens känns konstigt. Mycket märkligt, vet knappt vem jag är längre. Eller hur tusan jag lyckades sträcka vaden, nu när jag tänker efter.

Mantra

Det kommer bli bra. Det är snart över upprepas tretusen gånger per dag.

06.30 vaknade jag av en nyckel i låset och kaklaren stövlade in. Upp och på med kläder som blixten. Höll mig borta till 19.30 men mötte dom ändå när jag kom hem. Dom jobbar jättehårt och jag känner mig som jordens jävla häxa när jag nu står här och tittar och velar om huruvida jag ska bry mig om att klaga/korrigera på saker ikväll med. För visst fixade dom uttagen som diffade i höjd. På ENA väggen. Den jag pekade på. Typ som att jag skulle vara magiskt blind för den andra. Tog för givet att jag gjorde det klart vad jag ansåg om nivåer på eluttag i största allmänhet.

Hur tuff får man vara? Dom hatar mig nu, jag vet det. Har redan tvingat dom att spåra om uttagen en gång och nu sitter kaklet. Sa dessutom blankt nej när dom på eget initiativ tänkte skarva ett svårkaklat hörn vilket resulterade i att han fick riva en rad och göra om, göra rätt. Å andra sidan, det är inte gratis det här, det är en tjänst jag köper. Helvete.

onsdag 20 november 2013

Nerverna

Ok, det här är officiellt en klagomur nu men att komma hem tio på kvällen när man lämnade hantverkarna åtta på morgonen med tydliga markeringar bara för att upptäcka att det diffar en decimeter på spårningarna för elluttag och dimmers höjd? Att jag är trött idag är hundra procent självförvållat men herregud, jag orkar inte med sånt här nu, så himla självklart kan jag tycka att man inte sätter saker på samma vägg lite huller om buller. 

Sökte asylboende hos en kompis idag och fick beviljat men jag vet inte om jag törs riskera att inte se vad som händer här varje dag och steg för steg.

Är huvudet dumt osv

För övrigt är jag en smula bakis - har än en gång motbevisat tesen att en skulle bli mindre seg/få mindre ont i huvudet av sk naturligt vin än av helt vanligt vin. Ska på ett par timmars champagnegrej ikväll där jag ämnar låtsassippa bubblor men innan dess har jag två timmar att döda.

Råder stor debatt i mitt inre nu om vad som är minst plågsamt, ett hem i kaos plus högljudda hantverkare eller ett cirkelpass på gymmet med högljudd tränare som hawkeyar varje ansats till maskning. Jag vet helt enkelt inte vad som kommer vara minst avskyvärt?

Ps. Så grym tjej. Bor man i Stockholm tycker jag man ska försöka träna för/hos henne nån gång. Glad och gapig med grov småländska och gjord av sten och socker. Sånt gillar en ju.

Villa Villerkulla gone bad

Den här hemsituationen alltså? Jag är egentligen förbjuden att klaga pga ingen tvingade mig att byta kök men det är fanimig kaos att leva i lägenheten nu. Allt som har med vatten att göra såsom diskning, kaffekokning, duschning eller bara ett simpelt glas måste ske i badrummet. Dit man måste klättra om man kommer från något annat håll än ytterdörren. Jag tycker det känns sådär och undviker således allt som har med föda/dryck att göra hemma. Faktum är att jag i mesta möjliga mån undviker hela hemmet. Att ens kryssa runt där är ett jobb för en orienterare. Det är rätt kallt där också. Fastighetsskötaren i vårt hus jobbar visst bara mellan 9.30-10 på måndagar och när jag för tre veckor sen bad om den tydligen helt orimliga funktionen att själv kunna sänka värmen på elementen för att det var som en öken där inne så blev resultatet att jag nu inte har någon värme. Alls. Nu ringde det plötsligt en rörmokare som tydligen tyckte värme i november var rimligt och även tyckte att det inte var helt idiotiskt att vilja kunna välja nivåer mellan iskallt och stekhett. Det är jag tacksam för. Det och en mild höst. 

tisdag 19 november 2013

Nog nu

Hej världen, kan vi sluta lägga upp en miljon bitstrips på alla tänkbara sociala forum nu? Dom är tråkiga. Och ganska fåniga. Jag tittar hellre på en störtflod av egentagna selfies än lika många animerade varianter där alla har fått lite större bröst och konstig frisyr. Ok?

Ok.

Living with Dexter

Den del av min lägenhet som inte är mayhem är inplastad Dexter-style. Garderobsdelen visade det sig när jag mitt i bästa snoozandet blev väckt av hantverkarnas nyckel i dörren och fick väldigt bråttom att få på lite kläder. Om någon undrade varför jag sportar knallorange sneakers och silverglitterkofta en helt vanlig tisdag på kontoret.

måndag 18 november 2013

Inget ger så mycket energi som lite redig ångest

Gud, jag gjorde det alltså? Rev ut hela köket och köpte helt oplanerat bits and pieces av kök från flera olika ställen, hittade en skäggig farbror i en källare på Kungsholmen som på hyggligt kort varsel speciallimmade ihop massa plankor för att inte ett mått är normalt här inne och bara tyckte jag var "lite knasig" med materialvalet. Och nu har jag avgrundsdjup ångest. Tänk om det blir superfult? Jag har verkligen ingen aning om hur det här faktiskt blir, det finns ingen ritning. Varje gång jag tänker på det är jag på väg att börja hyperventilera och måste hetsmessa med D för stöd.

Jag gick till och med ut och sprang igår. Jag hatar att springa och är dessutom helt kass på det. Vill dock väldigt gärna vara en sån som svävar ut på en skön mil för att rensa huvudet och njuter av det så jag försöker då och då. I realiteten är jag en sån som ytterst långsamt stampar mig runt 7km och vill dö ungefär hälften av dom men det var för meckigt att släpa mig till gymet och nånstans måste all den här nervösa energin ta vägen om jag ska kunna sova på nätterna. Hur många gånger måste man göra det innan man blir en sån för sväv-person? 

lördag 16 november 2013

Omoderligheten

Jag hade mitt gudbarn, som helt ocharmigt är inne i en jag-hatar-allt-fas, och hennes lillasyster här på en sleepover igår. Varje gång jag hänger så här med dom tänker jag mig att nåt ska kicka i gång inom mig, att nån gammal gen ska få livmodern att börja krumbukta sig. 

Icke. 

Jag är faktiskt inte helt säker på att jag ens genuint gillar barn? Alltså, jag älskar dom där två och skulle ge dom bägge mina njurar om det så krävdes men om jag tycker det är så himla skoj att hänga med dem? Nja. Jag är inte rakt igenom gjord av sten, det var mysigt när den lille absolut skulle ligga hos mig och se Mowgli i morse och den stora plötsligt också ville det då så vi låg som sillar i soffan men det varade ju i cirka en kvart. Resten av tiden tycker jag mest dom är kladdiga, högljudda och orimligt uppmärksamhetskrävande. Jag kanske helt saknar den där genen? Eller så är jag bara som min mamma så fint uttryckte det på tok för intresserad av mina egna intressen för att finna något större intresse i allt som personer under en meters längd tycker är intressant. Oklart. Konstigt nog gillar dom mig fortfarande. Dom är lite som katter, målsökande missiler mot den som uppvisar minst intresse för vad dom pysslar med. 

(Och jag är inte helt psykopat, klart jag busar med dom, borstar deras tänder, läser tråkiga små böcker och ler milt när dom kladdar yoghurt överallt. Jag ritar till och med teckningar*, har koll på nattblöjor och allt det där man gör, jag är bara inte speciellt olycklig över att lämna tillbaka dom till sina föräldrar dan efter.)

* Jag lyckas till och med dölja hur irtiterande jag tycker det är när dom måste kladda på min teckning istället för på sina egna.

fredag 15 november 2013

Världens tråkigaste person

Insåg precis fördelen med barnvakteriet. Det är fredag, dom kommer med stor sannolikhet och lite tur sova sött från senast klockan åtta. Det innebär att jag är fast hemma, inte kan föra för mycket oväsen och alltså inte kan göra mycket annat än att hänga med datorn, Greys och min nya obsession -äppelkakegodiset som finns bland naturgodiset.

Jag vet inte riktigt när min definition av den perfekta fredagskvällen blev att få stanna inne med en påse godis? 

torsdag 14 november 2013

On the bright side så har jag i alla fall stenkoll på ca alla snickerier i hela Mälardalen nu om nån behöver info

Att vardagsrummet nu är fullt av 20 kvm och 5 meter långa brädor i högar, ett kylskåp med frys och en stor hög kakel var väl kanske inte världens bästa planering inför att ha en femåring och en precis sjövild treåring på sleepover imorgon. Jag vet inte vad jag är sämst på, projektering eller gudmorsskap? 

Men dom ska nog överleva. Kanske gör jag det med men på riktigt kan det här vara ett av mina mer oöverlagda drag ever. Köket alltså. Så fort jag tror jag har koll på centimetrar, färger, placering på eluttag/diskhoar/what have you och dom mer exakta leveranstiderna på säg till exempel bänkskivor så visar det sig att jag inte har det. Alls. Klockan är kvart över elva, jag har fortfarande inte kommit ur mina svettiga träningskläder sen jag kom ut från gymet vid sju och om jag inte får duscha och sova snart kommer jag gå sönder. Jag ska bara ett av alla sjuhundraelva ska bara först. 

onsdag 13 november 2013

Händer det ofta på era kontor med?

Att min kollega just hällde en stadig skvätt grappa på sin sallad i tron att det var olivolja? Inte fullt så orimligt som man skulle kunna tro just här faktiskt. 

Dumhuvud

Jag kan ju tycka att det är rätt osmidigt av hjärnan att hantera för många tankar genom att försöka tänka alla precis samtidigt med sömnbrist som följd och en ännu dummare hjärna som resultat. Inte den smartaste problemlösningen du har dragit till med direkt lilla hjärna, det är det verkligen inte. 

tisdag 12 november 2013

Nerverna

Det här med köket och tre byggare som precis stod här med stora svarta märkpennor, det faktum att det imorgon på något vis ska rymmas ett 16 kvm och 5 meter långt brädgolv någonstans härinne och att jag är utkommenderad på en oklar tjänsteresa i det sådär specifika området "Skåne" nästa vecka börjar kännas lite..stressande? 

Plus kan en väl nu lite ifrågasätta beslutet att låta gudbarnen bo här i helgen, det kan en ju. Dom kanske kan bygga en koja under plankberget? Hoppas dom kan klättra i alla fall.

måndag 11 november 2013

Spontanismen

Den där jag saknar så mycket att jag kunde offra två timmar i telefon på? Jag tänker inte säga att det var ödslad tid för det var det verkligen inte men man blev ju glad över det här, det blev man verkligen.



söndag 10 november 2013

Sunday feels nothing at all

Försöker känna efter om fars dag svider så där som det kan göra när man inte har nån far. Men nej. Det svider inte idag, och jag har en pappa. Han är bara inte här. Det har gått 12 farsdagar sen han dog nu och all den där sorgen som så länge var inflammerat smärtsam är nåt annat nu. Den är med alltid hela tiden jämt men förlamar inte längre. Livet går vidare, saker förändras alltid och det är fint när man äntligen kan bli vän med det. 

lördag 9 november 2013

You may now bow down and applause

Närå. Men nu är det gjort. Jag orkade verkligen inte åka till Ikea igen men det visade sig vara sjukt mycket mer problemfritt* att göra det över telefon än live. Så, splitt nytt kök levererat i tid. Man gillar ju Ikea ändå, när man slipper fysiskt befinna sig där. 

Har även reviderat och istället för att specialbeställa alla fronter tar jag istället och lämnar in allt det jag nu beställde på lackering pga ovän med Ikeas färg/finish-val på ca allt. Det blev såklart billigare och nu vet jag plötsligt inte om jag ev ska gå all in på en bänkskiva som kostar mer än resten ihop istället? Plus att det visade sig vara 20% på alla vitvaror och vi vet alla vad som händer om man inte handlar extra vid oväntat billigare? Man förlorar.
(Oklart vad men nån gång kommer jag komma på det)

Med vänlig hälsning, Frk Ekonomisk Efterbliven 

*Det återstår ju att se. Hon lät väldigt kompetent säljaren men om allt faktiskt dyker upp här i tid kommer jag bli väldigt glatt överraskad.

Upphör aldrig att förvånas

Om nån skulle sagt till mig för ett år sedan att jag skulle betrakta det som lyxigt att vakna före väckarklockan jag ställt för att hinna gå på spinning långt före lunch en lördag förmiddag skulle jag nog inte ens ha skrattat, jag skulle bara ryckt på axlarna pga skulle aldrig hända.

Och sen hände det. Flera gånger faktiskt. Jättekonstigt.

fredag 8 november 2013

"Äh jag vet inte men det där låter ju bara som ännu en lucka i den dysfunktionella julkalendern du alltid kör?"

Gamla goda vänner va? Där kan man alltid lita på osentimental, och en smula brutal, ärlighet. Har suttit nästan två timmar i telefon med en av mina bästa vänner vilket är tämligen unikt då både han och jag tycker långa telefonsamtal är skittråkiga men avstånd skapar undantag och nu saknar jag honom så himla mycket att ett varmt högeröra och rastlösa händer var värda.

Jag är hemma ikväll och efter tre veckor utan en enda ensam egen kväll utan någonting alls är helt ljuvligt. Att bygga kök i ikeas jobbiga simulator, igen, pga idiotlösningen dom presenterade igår, är inte på kartan. Ögonen går i kors och vilken skillnad kan det göra att beställa allt idag eller imorgon egentligen? Jag ska ge mig på min lilla bokhögen och ta en efterlängtad date med mitt badkar. Mer spännande än så blir icke den här fredagskvällen. Och fira att det gick att köpa en dimmer och sänka ner ljuset på den stora sladdhärvan jag köpte igår så man kan använda den utan att bli blind. 

torsdag 7 november 2013

Plus

På tal om plötsliga impulsköp, nån som är hajj på el/glödlampor? Den lyser som ett fyrtorn den här himla slingan, kan man ha såna dimmers som man sätter mellan stickuttaget och sladden på till LED-lampor? Det vore fiffigt om jag slapp springa till Byggfabriken och köpa 20 old school glödljus för ca en miljon styck. Vill ha soft, gult ljus och klart glas och helst fin tråd därinne i liksom. Inga fula vittonade grejer.

Om jag kom hem från Ikea med utfört uppdrag och ett beställt kök?

NÄ MEN DET ÄR VÄL KLART JAG INTE GJORDE FÖR JAG ÄR BORTOM HOPPLÖS OCH IKEA MED. Kom hem med en härva glödlampor på kabel istället. Exakt lika random som pippigula stolen som kom med i tisdags.

Åhgudågudåhgud snälla ge mig styrka att åka ut till det där mardrömsstället en tredje gång den här veckan. Och ringa en lackerare pga allt är fult och måste fixas och ingen på hela himla Ikea har tänkt till på en sån himla enkel sak som fronter till den lilla diskmaskinen och det förstör allt. Så sugen att låta custom platsbygga hela rasket nu men då lär jag bli tvungen att flytta ner under Västerbron pga ruinerad. 

På det fjärde ska det ske

Hur kan nån som är så pigg på kvällarna vara så slut på morgnarna? Man kan ju tycka att det vid någon punkt i livet skulle jämna ut sig det där men efter ha känt exakt så sen lågstadiet börjar jag tänka att kroppen helt enkelt ÄR så här korkad. En helt osannolik grej som har hänt den här hösten är att jag faktiskt tränat regelbundet. Så pass att jag morsar på hela gymet, är förnamn med personalen som redan vet vilken skostorlek jag har så jag kan låna skor när jag glömmer och att vattenflaskan som står kvar på kvällen när dom ska låsa är min. För mindre glömsk har jag inte blivit heller. I alla fall, det vore så grymt om jag nån dag i veckan hade pallat riva av det hela innan jobbet och få lös nån ledig kväll men det verkar helt omöjligt. 

Tanken på att stå startklar för ett lerigt löppass med stationsträning kring Långholmen 06.30 på torsdagsmorgnarna verkar alltid rimlig vilken eftermiddag som helst. När klockan ringer är den så absurd att det inte finns en chans att ta den på allvar. Vissa ränder går visst aldrig ur. Projekt morgonbootcamp är nog pausad till våren, minst. 

Ikväll ska ett kök beställas istället, nog velande nu. Som vanligt kommer jag ta ursprungsidén, så är det ju nästan alltid. 

onsdag 6 november 2013

Men tack och äntligen

Fan vad jag älskar när andra skarpt, sakligt och välformulerat skriver vad jag mest känner i magen.

Har alltid känt att det där inte bara för mig personligen är ett sjukt ointressant event, det är dessutom så fel i ett mycket större perspektiv. Plus älskar sista, sammanfattande punkten.

tisdag 5 november 2013

Alltså

Att hantverkarna kommer knacka på dörren om mindre än två veckor och jag har beställt zip zero nada av vad dom kommer behöva för att bygga upp det kök jag ämnar totalriva? Släpade ut Limpan (www.anotherbloginparadise.blogspot.com pga kan ej länka via Ipad-blogger eller är för trött för att fungera?) på Ikea i intentionen att beställa vitvaror och stommar. Kom hem med en (1) stol, en kudde och noll kök. Tänker att det ordnar sig, kort leveranstid på sånt men alla luckor/passbitar/specialgrejer som krävs i köket som standardmått-guden glömde och som ska tillverkas på beställning? Lär väl komma 2014. 

Åh. Ett golv och kakel vore ju bra med. Plus tusen andra saker inklusive sluta velpotta kring detaljer som bänkskiva. Gud alltså. Jag borde verkligen inte bli lämnad ensam med såna här vuxensaker.


Hägringen

Jag var lite tidig till tåget förra tisdagen och la en stund på min favoritshopping, Pocketshop. Sen dess har jag inte hunnit läsa en rad. Faktum är att jag inte ens är säker på att jag har hunnits andas ett vettigt andetag på en vecka pga alla sorters för mycket av allt. Det är bara tisdag men helgen skimrar redan som en hägring långt där borta i spöregnet.


fredag 1 november 2013

Spökhjärnan, lyxen och veckan som försvann

Den här veckan har helt svooschat förbi på tåg, i bilar, hos mamma, på hotell, på barer, på en rejält omogen okynnesdrickning av snordyr champagne halv fem på morronen, prat tills rösten pajjade, på tidiga morgnar och mörk körning hem fyra timmar försenad med lika övertrött kollega och en stressad fransos i baksätet. Mitt i det har jag fler hjärnspöken än på länge och kan inte göra mycket annat än att skratta åt det och njuta av lyxen att helgen är hundraprocentigt vikt åt en av mina äldsta bästa som kommer och hälsar på mig. Vi har bestämt att vi bara får dricka goda viner, äta god mat och prata öronen av varandra. Inget annat. Två dygns ren själavård. Så lyxigt att det inte går att köpa för pengar.