Guldstjärna

Känslan på nya jobbet idag: Fy vad jag är bra!

Det kommer nog vara så här med berg och dalbane-veckor. Det är så många faktorer som spelar in och vad som känns tungt på måndagen känns plötsligt fantastiskt på onsdagen. Den här veckan. På den här sidan loopen känns det i allafall det hela väldigt, väldigt bra.

Inte ok

Stockholm är så där härligt jämngrått idag. Lite fuktigt, lite blåsigt. Inget extremt, bara lite..grått. Då läser jag det här. Fina Sydney. Där har sommaren just börjat. Promenaden mellan Coogee och Bondi var bland det första jag gjorde där, fortfarande brutalt jetlagad men helt tagen av att vara där, på andra sidan jorden, och redan känna att "Här, här kan jag bo".

Stockholm blev precis lite, liite gråare. Tur jag har en bra dag idag.

Walk of shame

Har just irrat runt i en sisådär 10 minuter på Hornstulls gator och letat efter bilen. Samma bil som jag lämnade i garaget vid jobbet för att slippa irra runt på Hornstulls gator i går kväll och leta parkering.

Morgonpromenad alltså. Känns inte riktigt som en lika bra idé så här dagen efter.

Hur långt är det kvar?

Mörkret därute? Samma känsla som när jag var lill-liten och vi skulle ta bilen från Norrland till Skåne för att fira jul. Vänder det snart eller?

Ljug

Om jag överlever idag ska jag aldrig mer dricka.

Nä. Så illa är det inte, men nästan. Helgen har varit en orgie i goda middagar, dyra viner och effektfullt nog ett helt gäng shots som mogen avslutning. En klasskamrat har bott här på soffan och vi har haft dygnet-runt-umgänge och otroligt rolig. Helt värt men jag är en spillra av den vuxna, sammanhängande person som jag skulle behöva visa upp 09.00 i morgon bitti men jag orkar inte riktigt göra något åt det riktigt än. Tills vidare skrotar jag runt lite och är nöjd över att ha hittat så himla fina människor i alla landsändar att det känns som om min utspridda familj har blivit ännu lite större.

Man måste älska dom ändå

Jag ringde till Systembolaget förra veckan och inledde en vild  och veckolång jakt på en flaska vin. Det fanns tydligen bara en i hela landet, i Malmö, och jag fick efter några om och men upp den till Stockholm. Flaska nr 2 fick vi tag i i Värmland nånstans. Flaska nr 1 kostar närmare 800kr. För en (1) flaska. Under hela den här proceduren har jag hela tiden talat med samma person och hon har varit hur gullig och hjälpsam som helst och idag när jag hämtade mina flaskor var det hon som lämnade ut dom. Väl i kassan tittar hon sött på mig och ber om legitimation. Det fick hon.

Jag orkade faktiskt inte fråga hur många minderåriga som jagar specialviner över hela landet, ringer 5 ggr till Systembolaget på en vecka och betalar ett centiliterpris skyhögt över brännvin för sin fredagsdiscofylla. Men man undrar ju onekligen.

Svag

Sådärja, nu är allt som vanligt på morgnarna igen. Dom där 10 minutrarna mellan snoozningarna? Jag skulle erkänna vad som helst, lova vad som helst för att få sova en liten, liten stund till. Jag skulle vara världens sämsta krigsfånge. Helt onödigt med tortyr, ge mig bara en väckarklocka och ett löfte om att slå av den så är det klart sen.

Twilight Zone Kungsholmen

Alltså, jag SVÄR på att gatorna är omarrangerade varenda gång jag sätter min fot här.

Hur man piffar upp lite gammal korvstroganoff

Har inte varit hemma en vardagskväll sen jag bytte jobb, det har varit vinprovningar hit och aw:s dit men nu så. Passar rätt väl då jag är på storstockholms muppigaste humör. Vet inte alls riktigt vad som hände idag men jag känner mig bara inte så himla stor och stark. Tacksam mot mig själv som för en gångs skull hade lite mat i kylskåpet är jag dock. Hade däremot inte en enda flaska vin som matchar prisnivån på överbliven korvstroganoff men ibland får man väl knäcka en dyr flaska riesling bara för ett glas bara för att det är lite synd om en?

Okej? Okej. Då gör jag det, tack så mycket.

Hopplös, ful och hatad av alla

Nä.
Men ändå, den här måndagen kommer knappast leta sig in på nån topplista. Det är ok med mig om den tar slut snart.

Ickerensning i garderoben

Ok, jag kan alltså ha jeans på mig...19 dagar i rad utan att behöva använda samma par mer än en gång. I verkligheten använder jag ungefär tre. Om jag tänker kasta/ge bort några? Självklart inte. Jag är tjej, det är mitt jobb att ha kaos i garderoben.

Krisen

Vi har levt i harmoni här jag och Katten sen han kom hem från Norrland. Han har anpassat sig över förväntan och det har inte alls varit så jobbigt som jag misstänkte att det skulle bli. Tills imorse när två saker stod väldigt klara. Han har anpassat sig betydligt bättre än mig till att vakna halv sju på morgnarna och det rimmar väldigt illa med att jag drack ungefär en miljon cocktails igår kväll.

Vi var inte bästisar imorse, så kan man säga.

Det ska nog bli bra det här..

Dom här plötsliga svängningarna i hur jag känner inför mitt nya jobb har mattats av men inte helt försvunnit. Det känns bättre och bättre för varje dag dock och nu när min närmsta chef ringde och fick något förfärat i rösten när han förstod att jag fortfarande var på kontoret så känns det bara fint.

"Hörru Junior, nu gör du precis som jag säger. Slå igen datorn, leta upp nåt gott att dricka och gå hem. Nu. Och du! Nåt gott sa jag, inte nåt krafs."

Sånt skäll kan jag leva med.

True Love

Linn tänker ge mig mat ikväll. Att hon inte bara tänker mata mig utan dessutom säger att det inte gör något att jag blir sen och att hon messar mig vad hon tänker laga gör inte bara att min mage börjar knorra utan det är även den absolut bästa vägen in i mitt hjärta. Mat och frihet, bra grejer.

Själv tänker jag bidra med vin. Väldigt win-win på den här dealen.

Kort info

Om man får en uppåttjack-liknande reaktion på en kopp the med en matsked honung i är det dags att se över sina matvanor. Jag har verkligen inga ätstörningstendenser men det här med att man måste fixa sin egna mat HELA TIDEN när man inte jobbar på restaurang?

Värdelöst om du frågar mig. Jag kan vara den enda i hela världen som går ner 2 kilo på två veckor av att byta ett väldigt rörligt jobb mot ett mindre rörligt jobb. Man måste alltså HANDLA och LAGA maten SJÄLV. Vem kunde ana?

Morgonreflektion

Det där med att liksom studsa ur sängen på morgonen hörde nog mest första veckan till. Nyhetens behag om man kan kalla att kliva ur sängen för det. Nu är det lite mer snooza in i det sista som gäller.

Det där med att jag alltid har tyckt tunnelbanan är himla smidig är bara för att jag aldrig har behövt utnyttja den i morgonrusningen.

Jag är inte speciellt lång. Det är mest ett problem när jag ska få tag i saker långt upp på hyllor. Och när jag måste trängas med jättemycket folk. Det blir så långt upp till frisk luft.

Det är himla fint att kolla ut över vattnet från Slussen när solen är på väg upp.

Prova vin är inte så himla sexigt före 9 på morgonen. Speciellt inte när man inte så mycket provade som drack rätt mycket av det kvällen innan.

okt/nov

Nä men den har ju inte varit så skoj på sistone den här bloggen? Jag har ingen större skrivlust och dessutom händer det så mycket samtidigt att jag dels inte riktigt hinner med och dels inte riktigt vill skriva. Men nu på bussen hem från mitt vinhäng så kollade jag lite bland bilderna och tänkte att jag kunde dela med mig lite bilder från den senaste månaden. Jag är lite dålig på att fota men kommer då och då ihåg att få upp mobilen.

Så, i mitten av oktober så tog jag min examen och delar av klassen åkte till Barcelona. Här visste jag att jag hade fått nytt jobb men hade inte riktigt velat kläcka ur mig det, jag är sån ibland. Måste klura lite innan jag berättar.

Sista middagen. Sjukt dålig restaurang men det gjorde ingenting. Vi fick öl i enlitersglas (sjukt äckligt påfund) och hade superkul.

Vi var tretton som åkte och vi bodde i två lägenheter. Jag och Linda bodde inte i samma men lyckades välja exakt samma outfit första morgonen. Den var iofs inte så originell. Tischa och jeans liksom. Det var allafall skoj sådär vid 7 på morgonkvisten efter ca noll timmars sömn.

Dammiga gamla cavaflarror hos Freixnet.

Förutom Freixnet gjorde vi mest besök hos pyttesmå producenter. Såna som ärvt några rankor och ett skjul av sina föräldrar och nu gör grymt vin. Det här är en av dom, Adria på Cims de Porrera som ligger i Priorat, bergsområde ett par timmar från Barcelona. Vi fick prova vin som fortfarande låg och mognade i faten. Adria var ungefär världens skönaste människa och om ni nång gång är i Priorat och har en bil och några timmar över, googla och åkt dit för fanken!

Det här är hos Scala Dei, en av dom äldsta producenterna i Priorat. Här ligger (blivande) rött vin och jäser/macererar/myser och han på bilder puttar ner själva skalen i musten för att allt göttigt ska komma ut. Här flyger det flugor och getingar och man pillar i vinet med händerna, en vinmakare berättade för oss att han lyssnade på ljudet från sina tankar, när det blev tyst hade det jäst klart. Lite som micropopcorn. 

Ibland drack vi kaffe istället för vin. Inte jätteofta. Men ibland.

Barcelona var roligt som tusan och det var lite som att åka med ett gäng bästistar/familj. Ett års nötande på varandra har gjort oss väldigt, väldigt tighta och jag saknar många redan även om jag vet att vi kommer ses på en liten reunion snart.

Efter Barcelona kom jag hem till Sthlm en väldigt snabb runda innan jag satte mig i bilen och åkte norrut hem till Svallet för att hämta Katten och hänga lite. Han trivdes inte på min systers bondgård (vad är det för fel på en katt som hellre bor i Stockholms innerstad än en himla bondgård? På landet?!) och jag vägrar prata om det där onämnbara (den där med sprutan) så jag tog helt enkelt och hämtade honom på nån form av "går det så går det och om inte löser vi det sen"-känsla.

Det här är ett foto från en annan bilresa men så här ser det ut. Han vägrar sitta i bur och enda sättet att undvika att han skriker HELA vägen är att låta honom hänga på passagerarsätet där han då och då ställer sig med framtassarna på instrumentbrädan och kollar in vad som händer. Folk ser i allmänhet väldigt förvånade ut när man kör om med en katt som stirrar på dom.

Nu bor han här med mig. Från början fick han inte vara i sängen. Sen gav jag upp. Jag tycker fortfarande inte att det är toppen men jag må vara envis, han är värre. 

Medan jag var i Sundsvall drack jag rätt mycket vin och åt jättemycket gott hos min vän Anette. Ingenstans blir man så välmatad som där.

Och så hälsade jag på min kompis Jossan. Hon hade gjort illa sig så jag "gjorde henne en tjänst" genom att rida ut hennes häst Maja. Det hade jag gjort ändå, för mitt eget höga nöjes skull så det var en fejktjänst. Jag älskar Maja och saknar att rida. Win-Win.

Jossan gillar färger och har inte full ordning i sin garderob. Om man säger.

Jag fick helt sjuka ridsår. Kan nån påminna mig om handskar nästa gång jag ska ta min stadshud och rida ett par timmar på grova jutetyglar?

När jag kom hem hade jag bara nån vecka kvar på mitt gamla jobb, 1900. Jag kommer sakna dom så himla mycket. Här är Molly och Davor.

Fred och jag bor grannar så han är nära tillhands när jag känner för att bli mulad med en vattenflaska.

..eller bakfylleäta bento.Pinnar är besvärligt när man är riktigt, riktigt hungrig.

Nu har jag bytt jobb och har inte ens tänkt på att fota där men det här tog jag åt en kund. Vi jobbar till 95% med vin men den här ölen säljer vi också. Fina flaskor va? Ps. Dom är goda också.

Så här ser det ut från min balkong när jag går till jobbet mitt i natten så där tidigt som dom flesta kliver upp.

Och här sitter jag och skriver nu. Det råkade bli himla vitt i köket och jag ska göra nåt åt det vid tillfälle. Tavlan älskar jag, den har jag haft länge. Orkideén är en eftergift för min mamma som släpade hit den när jag fyllde år. Jag räknar iskallt med att den är död före jul. Gardiner gillar jag inte så det blir det inte några i köket allafall.

Ungefär så har det sett ut senaste månaden. Typ. Statusuppdatering galore. Nu behöver jag inte blogga förrän December va?

Måndagsrapport

Förra veckan var någon form av känslomässig dalbana. Från "shit vad kul det här är/kommer bli" till panikartat "vad har jag gett mig in på?!". I torsdags vill jag bara gråta. I fredags var det kul. Idag var det kul och efter ett möte i morse när det gick upp för mig att alla dom där kraven och pressen jag känner kommer från min egen skalle känns det mest bara svinskoj igen. I torsdags när jag var nära nåt form av meltdown sa en klok en åt mig "men sluta känn så jävla mycket" och han hade rätt. Ibland blir mina känselspröt alldeles för långa, spretiga och känsliga och jag analyserar in saker där dom inte hör hemma. Ibland alltså. Förra veckan fick jag å andra sidan höra att "jag var död inombords". Men det är en helt annan och icke jobbrelaterad historia.

Nu ska jag gå och dricka vin. Eftersom jag tydligen hade nåt form av Timell-komplex i helgen och lekte både rörmokare och målare och inte hade tid för nåt vin så får jag det idag.

Silikon

Vissa stoppar in det i tuttarna. Andra sitter hopkrupna under handfatet med en tub i handen och (försöker) lagar det dripdroppande röret som finns därunder. "Händig" är inget ord jag skulle vilja påstå ingår i min personlighetsbeskrivning men jag älskar min lilla verktygslåda och ännu mer älskar jag att jag vid något tillfälle har lagt ner en tub silikon i det. Nu återstår det att se om jag lyckades eller om det är läge att ringa fastighetsvärden och sen i efterhand spela lite korkad kring dom stora mängderna tätningsmassa som är smetade kring packningen på röret under handfatet.

Plötslig medelålder

Så jag sov alltså 11 timmar inatt, vaknade med jordens energi och har gått fram som en tornado i lägenheten. Sorterat, kastat, burit upp på vinden, börjat tvätta, möblerat om. Sen kom jag på att jag inte ätit frukost (jag vet att klockan snart är två, det tar mer än en vecka att lära gamla hundar sitta) så då gjorde jag det. Nu dog jag. Den där inbokade eftermiddagspromenaden med fika känns plötsligt som ett maraton och jag överväger en tupplur istället.

Mina gamla arbetskamrater som trodde jag skulle bli helt vild och börja kompensera upp alla helger jag jobbat istället för partaja mellan 18-30? Aint gonna happen. Den här helgen allafall. Tant behöver vila.

Utsövd, at last.

Den här bloggen aspirerar till att bli tristast i Europa. Tjat om tidiga morgnar och ungefär noll annat. Den här veckan har verkligen varit intensiv, nittio procent har handlat om omställningen till ett helt nytt sätt att jobba på och nya vanor men lite fritid har jag haft också. Jag har lyckats med konststycket att ha nån form av afterwork exakt alla dagar utom den logiska, fredagen. Det är så skoj och nytt att ha tid att umgås med vänner på vardagskvällar att varenda kväll den här veckan har spenderats över vinglas och mat med folk som jag annars alltid annars bara har hunnit träffa på helt udda tider. I går tog det ut sin rätt och jag fick ställa in ett planerat vinhäng på grund av akut tröttma. Stapplade ut från kontoret vid åtta på kvällen (sista timmen var dock mest lajj, "prova" lite vin och spela gammal hiphop på hög volym) efter att ha kämpat med beställningssystem och fakturor och när jag väl hade kommit hem, fått i mig mat och bytt om så var det som om någon hade dängt en klubba i huvudet på mig.

Sov som ett spädbarn. Vid halv tolv. En fredagskväll. Utan feber. Har inte hänt på..15 år? När jag vaknade 11 timmar senare och tittade på telefonen har jag sovit mig igenom ett telefonsamtal och tre högljudda sms, med mobilen på huvudkudden. Bra jobbat. Nu ska jag röja upp i oredan jag kallar mitt hem och sen se hur det känns att glida runt en helg helg med absolut noll och inget planerat utom en fika på eftermiddagen. Skumt men magiskt skönt.

(snart) En vecka in

Jag ska inte påstå att jag har flugit ur sängen på morgnarna och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram emot att låta bli att ställa alarmet tills imorgon men ändå, det här med att komma upp på morgonen är ett mindre ångestprojekt än jag trodde. Och det är skönt att vara ledig på kvällarna. Det här med att vara ny på jobbet och nybörjare på ALLT däremot, sjukt tröttande.

Hur går mitt nya liv då?

Jo men för ungefär tre år sen så hade jag var jag i Australien. Det var dagligen trettio grader varmt, min huvudsakliga klädsel var bikini och jag ställde inte väckarklockan på ett halvår. Jag åt pinfärsk frukt varenda dag, hängde väldigt mycket på en surfbräda, var (typ) singel, träffade en massa roliga människor och upplevde en massa saker jag aldrig skulle vilja byta bort. Partajade rätt mycket, läste tusen böcker oh kunde ägna precis alla dagar åt precis vad jag ville. Trots allt det längtade (delar av mig) jag hem.

Så jag åkte hem. Hemma var det trettio grader kallt, snö så att det inte gick att se ut genom fönstren och jävligt mörkt. Jag hade inget jobb så jag hankade liksom på lite här och var. Jag slutade äta frukt och var så jetlagad att jag såg stjärnor i två veckor. Jag misstrivdes med att vara hemma och ifrågasatte väldigt många saker. Jag var från ena dagen till den andra sambo istället för singel och hängde inte med någonstans. Men jag var kär som fan och det räckte. Ett tag.

Det här är lite som det. Jagkan liksom inte bestämma mig för vad jag ska tycka och känna. Ser fördelar både här och var. Och nackdelar. Får nog återkomma om några veckor när jetlagen lagt sig.

Detaljer

Just den här delen med att kliva upp mitt i natten innan det är ljust jättetidigt kommer nog bli ett problem innan min inre klocka har ställt in sig på det här nya jag utsätter den för. Eller snarare, att somna på kvällen. Min inre klocka säger nämligen åt mig -hur trött jag än varit innan- att det är en bra idé att vara mörtpigg från åttatiden på kvällen fram till minst ett-två på nätterna. Igår la den på nån timme i ren stressfaktor över att vara en trött pöl idag.

Även om jag håller en fot kvar i min egen värld så är det här en jätteomställning för mig. Jobba dagtid, ha ett kontor, vara ledig på kvällar och helger. Jag byter inte så mycket yrke som jag byter liv och det kommer nog ta ett tag att vänja sig. Det har svidit ganska duktigt i mitt hjärta i helgen, jag är dålig på att säga hejdå och även om jag bara har hunnit jobba ett par månader på 1900 har jag fäst mig rejält vid mina arbetskamrater där. Och dom vid mig, det är skönt att höra att dom kommer sakna mig lika mycket som jag är säker på att jag kommer sakna att ha dom flamsandes runt mig 40 timmar i veckan.

Nu, håll i er, tänker jag ta en himla morgonpromenad till kontoret. Tänker att det är lika bra att gå hårt ut med alla nya vanor och prisa det faktum att mitt nya jobb bytte kontor från Sickla Strand til Götgatan i samma veva som jag börjar. Det och att en flåshurtig morgonpromenad kanske kan väcka liv i hjärnan som ligger kvar på huvudkudden och sover.

Varde ljus

Datorn gick igång igen, efter att jag hade gett upp och tänkte knata in med den på Apple. Mycket skumt men mycket skönt. Nån som är bra på sånt här som fattar? Jag somnade ifrån den på natten, den laddade ur och dog, inga konstigheter. Det konstiga var att det absolut inte gick att ladda den dagen efter, noll reaktion på två olika laddare. Provade på morgonen, död. Provade mitt på dagen, död. Provade på kvällen, död.

Provade sent igår, två dagar senare, varde ljus. Fungerar som om ingenting hade hänt. Den tog liksom en två dygn lång tupplur och nu låtsas den som ingenting?

Det snurrar i min skalle

Inledde dagen med en liten smula dramatik. Dramatik som jag gått omkring lyckligt ovetande om i typ ett halvår. Inte mycket att göra åt det nu men det gnager ändå lite i mig. Datorn är fortfarande död, det var inte laddaren. Har en lånad AIR hemma ett par dagar och får ändå en arbetsdator till veckan så det är ingen större fara på taket men rätt irriterande. Dyrt blir det säkert också. Har Katten hemma igen, åkte en snabb runda norrut och hämtade honom i helgen. Ingen aning om hur det ska fungera. Mysigt blandad med stor dos dåligt samvete just nu, vi får se hur han tänker ta omställningen till innerstadskatt. Har suttit på nya kontoret hela dagen. Datorsystem, kunder, leverantörer, lunch, mail och budget. Märkligt. Separationsångest från mina nya vänner på 1900. Men kul. Invigde gymkortet igår. Svinjobbigt men märkligt tillfredsställande. Nu ska jag gå och jobba, med huvudet nån annanstans.

I söndags satt jag på en stark hästrygg och såg solen strila genom röda löv och fick farttårar i ögonen. Skulle behöva det idag med, inget rensar huvudet bättre.

Dödens död

Min dator är stendöd. Jämmer och elände. Misstänker att laddaren är boven i dramat. Sur som ättika blir jag också, teknik är till för att fungera, basta, det är därför jag har en svindyr Mac och inte en pc som jag brukar kunna sabba inom ett år.

Men off till Apple då. Inte hur jag tänkte spendera den här förmiddagen.