Instant belöning/tröst

Gick till ett showroom i Brunogallerian för att hämta en lägenhetsnyckel. Promenerade ut med 4 linnen, 3 toppar, 1 klänning och 1 par shorts ur sommarens provkollektion för summa "bjud mig på en öl nån dag". Mycket gulligt må jag säga.

Tackelitacktack för den och tacktack mamma för a/b-kupan. Utan dig hade det aldrig gått.

Dagens guldstjärna/guide x 2

På bussen för att hämta min bil på glasverkstaden. Har redan hunnit hjälpa old lady hitta till adress vid Nytorget vilket sågs av ickesvensktalande kvinna med barn och lapp i handen med adress SÖS.

Förutom en guldstjärna gav det mig en jobbig känsla i magen av att jag inte alls känner för att flytta från kvarteret. Inte. Alls.

Saker jag inte har nog ord för att förklara tråkigheten/jobbigheten i:

Flytta. Och än värre, flyttstäda.

Vilket rimmar sådär med mitt Hemnet-knarkande. Å andra sidan, har jag nån gång råd med dom lägenheter jag tittar på så har jag även råd med flytthjälp. Och ett hembiträde.

Mitt April

Stockholm-Båstad-Stockholm-Sundsvall-Stockholm-Göteborg-Stockholm-Båstad-Stockholm-Sundsvall.

Tittade i den där jäkla kalendern igen. Lilla Fia Fiesta får bekänna färg den här månaden. Själv tror jag att jag ska skaffa mig ett bensinkort. Och tålamod. Och ett par ljudböcker.

När jag fyller trettio önskar jag mig ett liv utan resor inom landets gränser. Tack på förhand.

Han ger och han tar

Kom till jobbet och hittade kocken i ett romantiskt sken av levande ljus i köket. Halva söder är strömlöst. Den här restaurangen är full om lite mer än en timme.

Toppen.

..where it used to be rain

Jag var verkligen vare sig speciellt stor eller stark i morse. Liten och ynklig är närmare sanningen. En femsiffrig skatteåterbäring och ett telefonsamtal från dom jag till slut skickade cv:n till senare känner jag mig betydligt bättre. Inte alls säkert att det här leder nån vart alls men det känns onekligen himla roligt att bli tillfrågad om att höra av mig och sen bli uppringd inom 12 timmar trots min taffliga cv och det faktum att jag är otillgänglig fram till hösten.

Till och med febern släppte i rena farten. Eller tack vare alvedonen, vilket som funkar för mig bara den håller sig borta.

Frågestund

Från mig till er that is.

När kommer deklarationen? Är jag den enda som inte sett röken av min än?


Tack posten för snabbt svar, en deklaration i brevlådan ca 14 minuter efter ställd fråga är vad jag kallar service!

(och för den rejäla återbäringen tackar vi oss själva för att allt flyttande och olika arbetsgivare fick oss att bli rädda för restskatt och följdaktligen såg till att åt helvete för mycket skatt drogs i princip hela 2010)

Feber

..är väl bättre än utmattning antar jag. Men sjukt dålig timing på det här, som alltid.

50/50

Antingen har jag fått en akut utmattningsdepression eller så är det en begynnande feber som kryper i mig. Min mobil ligger en hel meter från sängen och av vibrationerna att döma har jag tre sms och två missade samtal därborta men jag orkar inte kliva upp och kolla. Jag har putsat och packat och pysslat som en tokig här idag och jag ligger ändå kraftigt efter både här och var.

Fryser gör jag också. Vore toppen om det var inbillning, ingen tid för sjukdagar nu.

Samtal med mamma

-Vaddå, har du aldrig putsat fönster?
-...
-Gud, jag gjorde verkligen inte ett sånt bra jobb med dig, tur jag fick fler sen.
-...
-Synd att du envisas med att bo så långt bort, om du flyttar till Göteborg kan jag hjälpa dig med sånt där.
-...
-Du, förresten, jag lagade Etiopisk mat igår, jättegott, det var länge sen du fick det va?
-...
-Det är väl inget fel på Göteborg?
-Jag vill inte prata mer med dig nu.
-Vaddårå?
-Hejdå.

Den här, mycket ensidiga, Göteborgs-diskussionen har pågått i, vet inte, 15 år nu? Enda gången jag känner för att flytta till Göteborg är just när jag ska flytta och behöver flytthjälp. Och under Way out West-veckan. Inte skäl nog.

Late bloomer

Jag är nästan trettio år gammal, flyttade hemifrån när jag var 17 och har även sen dess tjänat min egna pengar. Däremot har jag aldrig a) skrivit en cv b) sökt ett jobb den vanliga vägen c) putsat fönster (med nån form av framgång iaf). Skandal.

Idag tänkte jag ge mig i kast med punkt a och c. Vet inte vad som känns mest besvärligt.

Random fula ord

Min söndagskväll som var tänkt till Thai och film i sängen spenderas nu istället väntandes på jourkille utanför en glasverkstad i, tadaa, Skanstull för att nån jävla pajas tyckte det var kul att slå in en bilruta.

Pendlar mellan resignation och att vilja slå sönder nåt, vad som helst.

Orkar.Inte.Med.Sån.Här.Skit.

180 graders hemvändning

Man kan ju tycka att nån som har ägnat dom senaste åtta timmarna åt att tänka att det här med att vara lite bakis är så jävla ovärt bara borde gå och lägga sig när hon nu slutade tidigt och allt.

Eller så kan man tycka att det är så himla sällan hon slutar tidigt att hon verkligen borde ta vara på tillfället och masa sig iväg till 1900 och möta upp middagsgänget hon tackade nej till.

Jag väljer alternativ två. Det är på det stora hela sällan jag väljer det alternativ jag inte kommer ångra i efterhand. Varför börja nu? Hej svejs.

Läskigt

Har en catering på en privat middag ute på Ekerö ikväll. Rätt trevligt. Men det är något djupt obehagligt med att det vid barnbordet jämförs kvalitet på undervisningen på respektive skola. Har inte tolvåringar roligare saker att prata om?

Salt, fett, e-nr och socker ska rädda denna dag

Den som kom på QP&CO med vaniljshake kan också få pris, när vi ändå är igång.

Ära den som äras bör

Vet inte vem som uppfann Clear Eyes men jag hoppas dom fick väldigt bra betalt.

Månadens komplimang

Dam i matsalen: Min man tycker du är så vacker att han har varit tyst i en halvtimme, jätteskönt. Det tycker förresten jag med, och charmig. Kan jag få ett glas vin till?

Raringar. Nu ska jag dricka bubblor.

Saker jag inte har något tålamod med idag:

Människor.

Det är verkligen en toppenkänsla att ha strax innan en arbetsdag i mitt yrke. Verkligen.

Joråsåatte

Allt det är om superkvinna och stressfri och det, det där där nere. Glöm det. Jag måste ha varit i nån form av förnekelsefas. Alltså, fortfarande nöjd med allt som faktiskt har blivit uträttat och yada yada men jag tog mig en titt i tråkboken aka kalendern nu på morgonen.

Hur ska det här gå till?

Det här är ju plötsligt heltidsplugg på riktigt, inte bara på papper och för slow people. Och bröllop i Norrland i april? WTF? Hur planerar man kläder som kan funka för allt mellan vårväder och snöstorm? Dessutom så ska jag visst flytta också, nästa vecka, glömde det. Och kalas var det visst just sista dan där ja..Och hur hittar jag bra och fyndiga presenter till två olika personer som är hopplösa att köpa presenter till? För jag vill verkligen ge dom bägge nåt dom gillar. För att inte tala om hur jag ska klämma in några veckors praktik på..eh..två dagar?

Sak jag fortfarande står för: April lär schvoosa förbi.

..duns ner på jorden

Två minuter efter föregående inlägg kom den här på radion samtidigt som jag läste det här.

Huvudet bland molnen

Åkte och besiktade om lilla Fia. Drabbades av en ömhetsattack, strök henne över instrumentbrädan och mumlade duktiga lilla bil, bara åker och åker. 


Naturligtvis gick hon igenom, jag la ut en hel hög tusenlappar häromveckan för att säkerställa just detta. Ömheten är helt obefogad, det är en bil, dom är gjorda för att åka. Jag borde nog rikta den här ömheten mot nåt levande istället. Något som inte kräver att jag kör till skumma underjordiska garage fyllda med svartmuskiga män i overall i Skanstull före solens uppgång. Och betalar för det till råga på allt.

Grädde på moset

Inatt när jag kom hem var det lögn i helvete att hitta en parkering i närområdet, tittade några gånger på en lucka men tyckte den såg himla liten ut och körde förbi men testade tillslut och gjorde mitt livs fickparkering.

Jag skämtar inte att det inte ens är en decimeter till godo på varje sida bilen. Och nej, jag har inte kört in i nån av bilarna omkring. Och det tog typ 1 minut och ett omtag på ratten. Sjukt nöjd. Ville typ fota och visa världen men det var för mörkt, det drar ner betyget något på parkeringsupplevelsen men är det den typen av bakslag jag drabbas av kan jag leva med det.

Tagg och Pepp

Vågar knappt skriva sånt här, lilla pessimisten i mig skriker i högan sky att det kommer bita mig i baken om jag säger det högt men jag kan inte låta bli. Jag har sån jäkla energi! För första gången kommer jag tillbaka hem efter tre dagar i skolan och känner mig on top of things. Egentligen är det lite konstigt för den här gången lassade dom verkligen på oss massor varav jag fattar nada av hälften men det är någonstans ok. Varenda uppgift, tenta och småprov hittills i skolan har jag haft VG i. Min handledare tog mig åt sidan igår och frågade om hon fick använda ett par grejer jag lämnat in som studiematerial. Jag vet inte hur det gick till men på något vis har det fungerat. Jag har överlevt det här första halvåret utan studielån, med svindyr hyra och tidsbrist, kört flera hundratals jävla mil med ögonen blödande av trötthet, suttit på nätterna efter jobbet och panikskrivit uppgifter men det har funkat. Pusslat med scheman och jagat som en tokig för att hinna vissa dagar. Jag har hunnit jobba precis tillräckligt och på något vis har jag även hunnit haft rätt kul. Känner mig för ögonblicket som stålkvinnan.

Dom senaste dagarna har det rasat in nya skolgrejer i mailen, mobilen har levt djävulen med ömsom jobbgrejer, ömsom roliga grejer och jag hade lika gärna kunnat vara ett stressat vrak. Nu bara "Kul, jag skriver det här nu klockan 23.30 på natten efter 12 timmar i skolan så får du det om en timme, ok?". Vaknar på morgonen och fastnar genast i produktkataloger och menyer inför sommaren och är så jäkla pepp bara. Halvpepp på Sundsvall men helpepp på att jobba.

April lär schvoosa förbi med jobb, födelsedagsmiddagar, skola, cirkus 320 mil i bilen, bröllop, möhippa och en månad i resväska. Och tametusan om jag inte ser fram mot det.

(Högre makter, ta det här för vad det är nu, ni behöver inte genast hitta ett sätt att trycka ner mig i skorna bara för att jag vågade säga högt att allt går bra, ok? Ok.)

Osunda första reaktioner

När jag kom hem från Båstad och kollade posten hade jag fått ett brev från Socialstyrelsen och min absolut första tanke är "Socialstyrelsen = vanskötta barn. Vad har jag gjort nu då?". Känns tryggt att mitt undermedvetna har sån tilltro till mig, verkligen.

Det var i alla fall inget farligt. Jag har tydligen inte varit någon dålig mamma till dom imaginära låtsasbarnen mitt undermedvetna döljer för mig. Däremot gick jag in på Donationsregistret och fyllde i mina uppgifter förra veckan. Tänkte liksom lite att det kan vara bra att ha om plånboken inte råkar vara på plats om jag råkar kolavippa. Då får man en bekräftelse i brevlådan.

Så om ni inte redan har fått en bekräftelse från socialstyrelsen tycker jag att ni ska klicka där uppe och skaffa en. Om inte annat för lättnaden när ni inser att ni inte varit en dålig mor till låtsasbäbisar som inte finns.

06.30 i duschen

Tomt stirrande på balsamflaskan. "For strenght and shine". Kanske borde testa att dricka det i stället?

Helgen när allt skulle ske samtidigt

Nu har jag i tur och ordning blivit inbjuden på födelsedagsfest, bröllop, dop, inflyttningsfest och ett till kalas på samma helg, i olika städer. Prioriteringen får bli bröllop men jag tycker det är så himla trist att tacka nej till resten.

Ingen poäng alls med detta än att jag vill beklaga mig lite, kan inte festligheterna sprida ut sig lite?

Vårdans

Strax efter tolv idag kunde man sikta vad som hade kunnat vara årets första vårdans inklusive vårskrik i solgasset på torget utanför Ica i Båstad.

Eller så var det bara en tjej, inga namn nämnda, som försökte hantera mobil, kaffekopp och cigarett samtidigt och därför tappade ner den brinnande cigaretten i den vida halslinningen på jackan.

Jag måste sluta med det här, rökning är farligt.

Slöseri

Linn tycker alla andra har en snygg-dag. Själv vaknade jag och upptäckte att jag själv har en snygg-dag. Sammarbetsvilligt hår. Fin hud och bortsovda ringar under ögonen. Förra veckans PMS-plofsighet är väck.

Jag sitter inlåst i ett klassrum i Båstad 10-20.00. Så jävla bortkastat.

Potato Potato?

Hon drömde om Biarritz och hamnade i Båstad. Så jäkla typiskt.

(och med tanke på väder och vårstatus borde hon ha stannat i Stockholm)

Om du ska drömma, dröm stort

Min hjärna är helt och hållet upptagen med två diametralt skilda önskedrömmar idag. Den första, och lätt viktigaste, är dom här cancertankarna som håller på att äta upp mig. Det går inte en timme utan att jag ser en gulblek fyraåring med öppna operationssår innanför ögonlocken. Det måste få ett lyckligt slut det här. Måste.

Den andra är av mycket mindre ädelt slag. Jag är så res-sugen så det liknar ingenting. Jag vill ha en månad, sjukt mycket cash, en hyrbil och bra resesällskap. Norra Italien, södra Frankrike och sen in i Spanien. En tjiddevitt upp i Rhone kanske? Helst nu men jag gillar värme så augusti är ok. Dricka vin och äta i Piemonte, kanske kika lite på fina kyrkor. Fortsätta dricka vin i Frankrike, hyra en surfbräda vid kusten. Strosa i Barcelona. Åh.

Måste jag välja blir det solklart och naturligtvis nr 1. Annars går det bra med båda. Ok? Tacktack!

Skitvärld

Jag mår toppen. Världen gör det uppenbarligen inte. Bekantskapskretsen är fylld med jättejättesjuka barn, krossade knän och krossade förhållanden. Tidningarna är fyllda med tsunamis, kärnkraftskatastrofer och krig. Bland annan skit.

Man kan läsa om Tindra här.  Och här. Och efter det ska man fan ha ett hjärta av stål och om det fanns nån rättvisa i världen skulle man även bli diskvalificerad från att mottaga organ om man inte anmäler sig här.

Torso för uthyrning

Jag hyrde förresten ut min överkropp idag. Den fick bra betalt och rymdes i alla fotade plagg även om det var en del akrobatik inblandad i att få av en del av dom. Duktig överkropp.

Spiken i osmaklighetskistan

Jag är knappast nån moralens väktare men reklamen för datingsidan där gifta kan söka otrohetsaffärer som plötsligt är på varenda busshållplats och t-banenedgång i hela Stockholm?

Rätt äcklig. Och tragisk.

Lite allvar

Hörrni...ni har ett donationskort va? Jag har haft ett i plånboken länge. Det känns ju makabert och konstigt att fylla i men va fan...vad ska jag med grejerna till om det plötsligt blir svart? Dom finns på sjukan och på vårdcentralen och man får fylla i om det är så att det är nån del av sig själv man absolut vill ha med sig in i evigheten. Man får även välja om man vill bidra till både transplantation och vetenskapen eller enbart för transplantation. Har man inte vägarna förbi ett sjukhus kan man även göra det här.

Jag tycker vi gör det va? Så att såna här små charmtroll kanske kan få sitt liv tillbaka om det skulle vara så att det otänkbara händer och vi faktiskt inte behöver vår egen lever nåt mer.

Tindras kamp.

Tindra är Jennys dotter och dom har kämpat på med det här i ett halvår. Från början trodde ingen att det skulle gå så här långt men det gjorde det. När jag pratade med Jenny strax efter diagnos trodde alla att det här skulle vara över nu till våren, att Tindra skulle fira sin födelsedag med tårta och bus med sin tvillingsyster Freja den 19:e april. Så ser det inte ut nu.

Say what?

Fick ett mail med resultatet på senaste tentan jag skrev och fick samtidigt ont i magen. Tentan ifråga var en hemtenta med 52 frågor och en veckas "att göra-tid". Jag öppnade boken kl 21.30 kvällen innan inlämning och hade fått in det strax efter tolvslaget. Jag var med andra ord rätt jäkla säker på att bli underkänd och tvingas göra om det och stirrade på mailet en kvart innan jag tordes öppna det.


Väl godkänd. Med ett tillägg som jag inte tänker skriva ut för att jag redan har fått hybris av det.


Jag har tittat två gånger nu om dom har blandat ihop mig med någon annan men det är klart och tydligt mina svar som står där. Eller, det är i alla fall mitt språkbruk, själv har jag mycket vaga minnen av vad jag egentligen skrev. Vet inte vad jag ska tycka om det här riktigt. Skönt att ha det överstökat men speciellt bra för arbetsmoralen är det ju rakt inte.

Diskrepans

Vad jag borde ha gjort: Pluggat.

Vad jag har gjort: Tittat på 4 avsnitt Ponnyakuten. Målat naglarna chockrosa och snyftat åt en artikel i Aftonbladet om en blindhund som blev blind och fick en..tadaa..blindhund. Himla fint. Men ack så himla oproduktivt.

Öppet brev

Märkliga österländska män - sluta adda mig på fejjan!

Bortsett från att jag i mångt och mycket skulle utgöra frun från helvetet i era ögon är min far död och äga därför ingen hemgift.

Vänliga hälsningar från Fördomsfabriken.

Nya svarta, please?

Somnade tidigt, vaknade av mig själv pigg som en mört strax efter nio imorse. Tror inte det har hänt en lördag sen mitten på nittitalet, om man bortser från en kort och väldigt jetlagad period i feb -09. Storstädade lägenhet, pappersamlade, skrubbade badrum och mig själv och drack sen kaffe i vårsolen.

Det HÄR får gärna bli en trend. Har tyvärr inte så speciellt goda utsikter till att bli en långkörare.

Velpotta

Går omkring med en ständigt pågående, och jävligt tjatig, diskussion i mitt huvud. Så här är det varje gång jag tvingas ta beslut om saker. När jag jobbar vill jag plugga. Är jag här vill jag vara där. Äter jag salt funderar jag på sött. När jag är ihop tänker jag "Vill jag det här?". Är jag singel tänker jag detsamma fast tvärtom. Så här är det alltid, det är bara graderna av velpottighet som varierar och då och då byts mot sällsynta stunder av visshet. Tills jag ångrar mig och ångrar mig igen.

På det stora hela är jag rätt van och störs sällan av det men nästan två månader av vintern ägnades åt att våndas över sommaren och jobberbjudandet jag fick. Bra jobb. Bra chef. Bra betalt. Fel stad. Men samtidigt rätt på så vis att det är hemma med allt vad det innebär av braiga saker. Och dåliga. Ni hör ju. Nu, när beslutet är fattat och oåterkalleligt för länge sen kan jag inte tänka på annat än vad jag kommer gå miste om i sommar. Vart jag än går ser jag saker jag vill göra. Människor jag vill vara med. Parker att sola i, cafeer att fika på, uteserveringar att hänga på. Det tar aldrig slut. Tidigare idag med näsan mot vårsolen, en kaffe i handen, solvarm vägg mot ryggen och gott sällskap var jag farligt nära att ta till lipen. Fast hade jag gjort tvärtom hade jag nästan säkert även tänkt tvärtom. Och rent ekonomiskt hade jag varit en smula dum i huvudet om jag hade tackat nej. Så, det mesta är packat och uppkört till norr. Om lite mer än två månader, en flytt, ett bröllop och 3 resor till Skåne ska jag även packa ihop mig själv och styra norr. Tills dess ska jag försöka packa bort alla dessa tankar. Det här blir bra. Det blir det alltid.

(väl?)

Komsikomsi

I gryningen när jag med en närmast omänsklig viljeansträngning slet mig från en varm säng var det grått och kallt och blåsigt och blött men det gick till sig.

Kaffe lutad mot solvarm stenvägg. Solen, du är så himla välkommen.

Det nya svarta

Hänga i underjordiska garage på knivsöder före solens uppgång. Väldigt macho. Det är ok med mig om den här trenden inte blir så långvarig.

Blixtservice

Sådärja, ibland ska man ha tur. Tid för lagning inom ett dygn till mindre än halva det hål i plånboken jag såg framför mig. Det här firar vi med lite frukost tror jag.

Suck

Jag är för trött för att orka vara sur och bitter över att besiktningsmannen efter att nöjt gått omkring och hummat om "fin liten bil det här" plötsligt hittar en trasig jäkla fjäder.

Istället googlar jag resignerat "verkstad+stockholm+fortsomfanjagharintetidmeddethär".

Edit: Känns för övrigt tryggt att jag har kört strax över 200 mil den senaste veckan med ett framdäck som tydligen hänger på en sytråd.

Sådär va?

Besiktningstid 7.20 var väl inte direkt vad som stod högst på min önskelista men det passade bättre än att behöva åka till grannkommunen för att få det gjort i alla fall.

Nu håller vi tummarna för lilla Fia Ford Fiesta.

Tisdagsdrama

Dagen igår präglades av dramatik av alla dess former. Ankdamms-dramatik, allergi-dramatik och slutligen vad jag trodde var polisdramatik men som visade sig vara ett nattligt demonstrationståg som jag körde rakt in i på väg hem från jobbet. När jag väl insåg att alla piket-bussar fulla med poliser i mina kvarter var ute på fredligt uppdrag var det riktigt trevligt. Jag har alltid tyckt att folk som bara har gnäll till övers för sin hemstad efter flytt är skitjobbiga men dom senaste dagarna har det legat nära till hands. En sak, bland andra, som störde mig redan när jag bodde där var tomheten som råder på gatorna efter skymning från september-maj. Jag tycker och har alltid tyckt att det är rätt obehagligt att snedda över ett torg klockan 20 en vardagskväll i en medelstor stad och vara den enda levande själen i hela kvarteret. Lite som att vara den enda som har missat nyheten om att giftig gas har spritt sig och utegångsförbud råder.

Så lite poliser och disco-dansande demonstrationståg klockan elva en tisdagskväll känns mest uppfriskande. Folktomt kan det vara på landet, där är det vilsamt. Städer ska leva.

Av naturliga skäl..

..hänger jag inte så mycket på solarium, Men när jag ser att mina vita vänner är brunare än jag får det nog betraktas som dags.

Ligger på mage för att jag tycker det är bekvämare tills jag får för mig att jag ska bli fläckig och vänder mig. Sen blir jag uttråkad och fipplar med mobilen tills jag tänker att jag nog borde blunda där inne. Sen slår jag axeln blå i taket på solariet, ledsnar och går ut därifrån. Tur jag inte kommer på det här så ofta.

Katten-inte som alla andra

Det kan ha varit en och annan som blev lite förvånade när dom blev omkörda på E4:an norrut i eftermiddags.

Separationsångest

För att vara en person som hanterar hejdå:n väldigt dåligt gör jag det påfallande ofta.

Ajaj i lillhjärtat

Vill inte släppa ifrån mig Katten och känner mig som världens ansvarslösaste och hemskaste människa som gör det. Inte för att han får det dåligt, han kommer bo toppen, men för att det är min katt som jag gärna vill ha hos mig men för att jag ändå inte tycker det är skäl nog att placera mig själv tillbaka i Norr permanent. Dom närmsta månaderna kommer innebära två ickepermanenta flyttar och 4 eller 5 resor till Skåne och förutom det har jag ett jobb att sköta. Han får det bättre så här just nu men likväl: Aj och svid och sakny i förväg. Lillskeden min.

Henry Bronett Vattenskada

Allt detta i en och samma google-sökning. Och dom hamnar här? Outgrundliga äro internets vägar.

Tankar som dyker upp såhär när det ska packas och sorteras

Vore det inte rätt coolt att leva helt utan ägodelar? Munk-style? Ett fritt liv utan prylar som ska...packas och sorteras.

Jag hatar att packa och sortera. Hatar. Jag är ingen sorterar-person. Jag är en osorterad person. Vilket väcker tanken om att när det är dags att tömma förrådet i Norr är det tametusan jag som hyr en flyttfirma.

Tankar som tydligen dyker upp när jag ser en halsduk/sjal: Köpköpköp. Man skulle kunna tro att min garderob är platsen dit halsdukar går för att dö. En välbevarad hemlighet i stil med dom mytomspunna valkyrkogårdarna.

Jag ska aldrig mer flytta part 311

Ljuger gör jag också. Det kommer flyttas, det gör det alltid. Och det är ok. Det är bara den praktiska delen av det jag hatar. Jag är en jävla hamster och fullkomligt oförmögen att göra mig av med kläder, prylar och allmänt trams.

Varför har jag fyra i det närmaste identiska svarta sjalar/halsdukar här? Det finns säkert fyra till i Svallet. Helt jävla sjukt. Köpförbud råder.